Grekisk anarki
De senaste dagarna har vi kunnat följa kommentarer till en märklig händelse i grekisk TV. I det senaste valet i Grekland fick det nynazistiska partiet Gyllene Gryning (Chrysi Augi) så många röster att de räckte ända fram till parlamentet. Partiledningen består delvis av kriminella personer med rån, misshandel och mordförsök som främsta meriter. Därför kanske det var väntat att en av dessa ömsinta “politiker” fysiskt skulle attackera en vänsterpolitiker. Vi ska vara tacksamma att detta skedde i direktsänd TV eftersom nynazisterna aldrig erkänner de brott de begår.
Mer oväntat och dessutom sorgligt är det att så många greker röstat fram denna skärande kontrast till den demokrati vi brukar tillskriva Grekland, men som alltid varit mer eller mindre en myt. För mindre än 40 år sedan föll den grekiska juntan, som höll sig kvar vid makten med hjälp av brutal tortyr, mord och förföljelse av alla oliktänkande. Visserligen fick juntan hjälp med detta av USA och CIA, men utan grekernas egen medverkan hade de grekiska fascisterna aldrig lyckats hålla sig kvar så länge.
Under en flera veckor lång vistelse i Lefkosia på Cypern i maj, följde jag händelserna i cypriotiska tidningar. De skrev att grekiska väljare egentligen inte valde dessa nazister eller ens vänsterpartiet Syriza. Grekerna ville bara straffa de 2 partier som dominerat politiken i decennier – Pasok och Ny Demokrati.
Den unge nazisten Kasidiaris utdelade knytnävsslag i ansiktet på en kvinnlig politiker i direktsänd grekisk TV. Kanske var det väntat att han tjänstgjort i den nynazistiska Gyllene Gryning, kända för sin brutalitet. Under mitt arbete som arkeolog på Kreta har jag ofta stött på pensionerade militärer från dessa ökända specialstyrkor. De anses arbeta så hårt att de pensioneras redan i 40-årsåldern. Vad värre är, de fortsätter med sin ytterst ohyvlade och råa framtoning efter pensioneringen och blir socialt omöjliga.
En mig närstående ung man i samma ålder som den grekiske nynazisten har även han tjänstgjort i specialstyrkorna. Han har berättat om fasaväckande metoder från militärledningens sida för att uppnå lydnad, samt om pennalism, svält och andra umbäranden, rasism mm mm. Många unga män har tagit livet av sig då de inte orkat. De värnpliktiga tvingades själva skrika slagord från morgon till kväll. Innebörden av slagord och marschmusik? “Hata turkar, hata turken, bara en död turk är en bra turk”.
Har vi hört det förut?
På Kreta hörde jag berättas om en ung man som vägrade handla med narkotika å befälets vägnar. Den unge mannen hittades därefter död och föräldrarna fick inte se honom. Den mig närstående unge mannen lämnade snabbt specialstyrkorna då de försökte tvinga honom signera ett papper. I detta papper stod att den grekiska staten inte kan belastas om den unge mannen oväntat avlider.
Ytterst få detaljer av denna parodi på demokrati sipprar ut till allmänheten. Det enda alla säkert vet är att polis och militär i Grekland rekryteras från högerkrafterna. Medlemmarna i fascistjuntan som tvingades avgå 1974 belönades med höga poster i samhället, alternativt ett par års husarrest under lyxbetonade former. Efter att ha torterat, mördat och misshandlat folk i 7 år kunde de åtnjuta en behaglig ålderdom.
I kölvattnet av den ekonomiska krisen i Grekland hörs kommentarer från både greker och svenskar. De har mött tjänstemän, läkare, präster m fl på olika nivåer i Grekland vilka vägrat utföra sitt arbete utan att först ha fått mutor.
Grekland idag saknar regering, rättsväsende och ledning. Staten finns inte. Människor i akut knipa tvingas söka sig till nynazisterna för att få hjälp mot andra kriminella. Var har vi sett detta förut?
Å andra sidan, vad kan man vänta sig i ett land där den ortodoxa kyrkans främsta intresse förefaller att vara den egna förmögenheten och hur den bästa ska förränta sig. Landets religiösa ledning agerar utanför lagen för att berika sig själv. Å andra sidan förekommer detta i än högre grad inom den katolska kyrkan, där vi dessutom har sett exempel på andra avarter.
Men den öppna girigheten och föraktet mot individen är stötande.
Den grekiska demokratin ett skämt, politiker som ljög sig till ett medlemskap i eurozonen ... Borde inte rättänkande stater inom EU ha reagerat tidigare? Det har sagts att den vanlige grekiske medborgaren har sig själv att skylla, de har röstat fram dessa företrädare för “demokratin”. Å andra sidan – vad skulle de göra? I Grekland och på Cypern har det alltid varit nödvändigt att tillhöra ett stort parti för att överhuvud taget få ett arbete. All ekonomisk verksamhet har varit kopplat till den politiska verkligheten. Ett litet parti, som t ex De Gröna, kan inte erbjuda arbete och ekonomisk trygghet. Vi säger att grekerna är dumma som röstat fram dessa kolosser på allt lerigare fötter. Det blir lättare om man betänker att det kan vara den enda tryggheten i ett land utan annan säkerhet för individen än pengar och kontakter.
I decennier har grekerna kunnat åtnjuta ett generöst bidragssystem för handikappade. Människor som drabbats av någon form av invaliditet har kunnat få ersättning eller pension. Det finns bara ett litet problem. För att kunna åtnjuta denna förmån bör du ha kontakter i hierarkin och gärna ha skjuta till lite mutor. Detta har fått till följd att friska, dvs. ICKE-handikappade människor med nyttiga kontakter, har erhållit generösa invalidpensioner. Ett litet exempel ur verkligheten – en man på Kreta faller från ett tak och blir svårt handikappad. Han kan inte röra sig, är delvis förlamad och med ohyggliga smärtor. Han tvingas genomlida plågsamma tester på ett lokalt IKA-kontor (det grekiska socialförsäkringssystemet). Vad värre är – han saknar kontakter med kommunalpolitiker samt pengar att muta försäkringstjänstemännen. Några år tidigare har en kvinna från samma by erhållit en generös invalidpension utan att ha några symptom på skada. Men hon har något som överglänser allt annat – hon äger ett avlägset släktskap med den grekiske högerpolitikern Mitsotakis. Denne man var – enligt kretensarna – kollaboratör med nazisterna under WW2 och utlämnade många av sina landsmän.
Hur ska den grekiske medborgaren återfå sin motivation till att återställa den grekiska demokratin? Hur ska de högavlönade övertalas (tvingas?) till att börja betala skatt för att återuppbygga ett raserat samhälle? Innan de redan rika (som nu överfört sina miljoner till europeiska banker) visat någon vilja till att bidra, hur ska man kunna förvänta sig detta av en vanlig arbetare? Hur avlägsnar man ett urgammalt system med korruption och mutor?
För inte så längesedan hörde jag en kommentar från en uppretad grekisk turist på Kreta.
– Inte ens grekerna vill semestra här längre. Vi åker hellre till Turkiet. Där är det billigare och människor är vänliga i motsats till Grekland.